Captor 1993: Jacob Nordangård, Fredrik Olofsson,
Angelo "Diddi" Mikai och Niklas "Kula" Kullström
CAPTOR
Förlagan till Captor uppstod i Katrineholm någon gång hösten 1985.
Själv blev jag medlem i början 1986. Vi gick då under det något ostiga namnet Gonzola. Flera namnbyten gjordes innan vi hösten 1987 bestämde oss för att kalla bandet Captor. Då hade vi också lärt oss att spela på allvar. Vi var helt inne i den dåvarande Thrash Metal-scenen.
Vi spelade dock endast in några låtar på portastudio. Den första sättningen splittrades 1989 när militärtjänst gjorde det svårt att repa kontinuerligt.
En längre historia om den första tiden finns här.
Sent 1989 bildade jag den andra upplagan av Captor tillsammans med gitarristen Niklas "Kula" Kullström. Det innebar att jag också bytte från gitarr till bas. Vi hade en replokal ovanför en färgaffär i Vingåker. Lars-Ingvar Eriksson var vår första trummis innan Tommy Strömberg under en kort tid tog över trumpinnarna.
Inspirationen kom från band som Coroner och vi skrev låtar som "Vision of fear" och "Face of Darkness". Den förstnämnda handlade om farorna med den europeiska integrationen som då debatterades flitigt. Vår utveckling gick tämligen snabbt och vi fick ett rykte om oss som nydanande.
Efter en arbetsolycka på mitt arbete sommaren 1990 var det dock nära att musikkarriären fick ett slut. Under mitt arbete som tryckerinbiträde råkade jag få in min högerhand i en tryckpress och blev genom denna incident av med flera av högerhandens fingrar. Jag började dock att träna på att hantera basen så snabbt som läkningen tillät. Tummen var oskadd och pekfingret hade bara amputerats precis under nageln vilket gjorde att jag fortfarande kunde greppa plektrumet. Likt Tony Iommi i Black Sabbath lät jag mig inte stoppas.
Året efter flyttade vi in i en replokal i Katrineholm. Då hade gitarristen Fredrik Olofsson tillkommit. När den dåvarande trummisen inte ville pendla från Vingåker kom Petri Airaksinen med i bandet. Med denna sättning gick vi in i studion för första gången. Tanken var att spela in en singel. Resultatet från inspelningen var dock inte tillfredställande. Den lades i malpåse.
Vi återvände till studion med den nya trummisen Angelo "Diddi" Mikai i november 1991. Då fungerade det bättre och vi spelade in sex låtar (varav fem hamnade på demon). Låtarna "Vision of Fear", "Metamorphosis" och "Memento Mori" blev exklusiva för denna inspelning som skickades runt och fick bra recensioner. Vi gjorde nu också vår första spelning på U-huset i Katrineholm.
Bara ett halvår senare återvände vi till studion för att spela in demon "Domination". Nu styrde vi kosan till Gävle Ljudstudio som ägdes av Mora Träsks Leffe Walter. Denna gång blev resultatet ännu mer lyckat. Låtarna var "T.D.L", "Trail of Death" och "Domination" och soundet hade mer känsla av dödsmetall. Texterna var dock politiska och filosofiska. Demon blev uppmärksammad och unisont hyllad. Vi hade något på gång.
I februari året efter gick vi in i studion för att spela in fullängdaren "Lay it to Rest". Återigen åkte vi till Gävle och stannade i två veckor. Det blev 11 låtar samt ett intro. Därefter fick vi ett kontrakt med det lilla bolaget Eurorecords. Det skulle visa sig att det inte var det bästa beslutet vi hade gjort. Skivan fick bra recensioner men gick inte att köpa i butik eftersom skivbolagsdirektören gjort sig osams med distributören. Skivorna satt istället fast i ett lager i Tyskland. Debaclet gjorde att jag så sakta började tappa gnistan.
1994 blev mitt sista år i bandet. Vi spelade in en ny demo där jag enbart skötte sången, medan Magnus Fasth tog över basen. Nu var vi på jakt efter ett nytt kontrakt.
En av låtarna från demon, "Confronting the System", blev även en video. Den var en av våra bästa låtar medan resten av demon inte riktigt höll samma klass. Vi gjorde dock ytterligare en inspelning av några låtar i den egna studion. Dessa var "Fight" och "Meditate". Den senare var riktigt bra och förtjänade ett bättre öde.
Jag tappade dock alltmer motivationen och några månader senare var jag ute ur bandet. Det var lite av en chock och det skulle dröja sex år innan jag återigen spelade musik.
Medan jag började snickra nya basgångar i The Doomsday Cult gav Captor ut sin sista skiva Alien Six. Det var inte mycket som återstod av det band jag hade startat. Soundet var helt annorlunda och medlemmarna var utbytta.
Många gamla fans har dock haft Lay it to Rest-sättningen i minnet vilket resulterade i att det amerikanska skivbolaget Dark Symphonies återsläppte Lay it to Rest tillsammans med demoinspelningarna 2019.
Den 7 december 2018 hade vi releaseparty på mitt gamla stamhak Broadway i Norrköping där ett gäng trogna gamla fans från 90-talet dök upp.
I april 2024 släpps även skivan på vinyl av kinesiska skivbolaget Awakening Records.